Rory inleder med 2 x 66!

När man hör Rors på presskonferensen undrar jag om det inte blir ännu en runaway-majorvinst för honom igen. Han verkar på en bra plats mentalt. Starkt självförtroende och slår bollen fantastiskt. Nu är det regn och åter regn på moving day. Tror dock han hanterar det.

Älskar The Open!

Scottish Open

Finfint att Kotte Boberg börjar bli den vi tror att han ska bli. Utsökt 66:a i Scottish Open och andraplats i Scottish. Och Justin Rose segrar som jag tycker så mycket om som spelare och person. Två raka segrar efter Congressional och Scottish. Stor favorit inför The Open.

Jag hoppas att grannarna Henrik Stenson och Justin Rose går i ledarboll i The Open på söndag!

Banbesök: Kungl. Drottningholms GK

Jahaja, här inleds rapporten från banbesöket med en bild på en öl. Men det finns en anledning till det. Kungl. Drottningholms GK är en väldigt fin helhet. Första bemötandet i receptionen är klockrent och det visar sig genomsyra all personal på klubben (och även medlemmarna skulle det visa sig). Man slås av en sällsynt kombination av stolthet och trevlighet. Att folk är stolta över sina klubbar är inte ovanligt, men tyvärr kombineras detta med dryghet. Inte här. Jag har en kärlek till gamla fina klubbar. Jag blir glad av att svänga in på Bokskogens parkering eller på Ljunghusens eller på Täby GK:s. Tradition är inte oviktigt i golf om man hanterar den på rätt sätt.

"Välkommen hit!" och "...ni kommer inte att bli besvikna." Det blev vi inte heller.

Drottningholm, som ju var en av våra SEO-banor är en anrik klubb och banan har fått sig en välbehövlig ombyggnad där de nya greenområdena är största skillnaden, förutom att banan nu rakt igenom har perfekta spelytor.

Johan Benestam är mannen bakom uppdateringen av Nils Skölds original. Nils Sköld har många gånger ritat banor med hög spelglädje Viksjö, Täby och Visby för att nämna några och just spelglädje är något som man drabbas av mycket på Drottningholm. Det är mycket strategi, många roliga slag och moderna greenområden gör att man måste tänka till på inspelen och i närspelet.

Första hålet är ett blint utslag, kanske inte idealiskt, men det gick lätt med banguidens hjälp att förstå vilka träd man skulle sikta på. Hål 2 kräver ännu mer av din placeringsförmåga från tee och hål 3 korsas av ett dike där du efter väder och vind kan bestämma dig för om du ska spela dig kort eller slå över. En fin inledning.

Sen kommer några ännu roligare hål. Det fjärde är blott 400 meter (från gul tee) och nås enkelt på två.

Men som ni ser av banguiden ovan så finns det en miljon sätt att spela hålet. Symptomatiskt för Kungl. Drottningholm och för spelglädje. Efter denna drabbning väntar det lilla femte. Ett par tre hål som inte avskräcker med sin längd, men där greenkeepern kan sätta många elaka flaggor. Dessutom är hålet begåvat med ett av banans vackraste vyer.

Hål 5 på Drottningholm med vackra Lovö Kyrka i bakgrunden

Sedan följer några ytterligare par fem hål, ånyo ett kort korthål och sen en "klassisk-dogleg-runt-trädhörnet" innan UT-rundan är avklarad. Vi har hittills rört oss mestadels på heden. Banan är öppen och man letar ingen boll. Under IN-rundan kommer vi att vandra in bland träden ytterligare. På allvar ser vi träd första gången på hål 13. Särskilt ett träd, som döljer femtio procent av fairway. Jag gissar att många bollar har fastnat i det trädet genom åren. För undertecknad som slår högre än amerikansk parkbanespelare med KBS-skaft, så var det dock ingen fara.

Avslutningen är sedan bra med fina doglegen hål 14 där hemmaspelarna har favör för att hitta rätt vinkel. Fina parfemhålet det femtonde, ett utmärkt korthål i 16, ett okej parfemhål det sjuttonde och sen kommer vi till arton.

Jag kan inte komma på jättemånga exempel där jag tycker att ett par 3, som avslutningshål är en bra idé. (Hjälp mig gärna med fler undantag?) Fast Drottningholms artonde är undantaget som bekräftar regeln. Det spelas 171 meter, lite uppför. Vattnet är inte i spel, men det finns där och då...finns det där.

Hål 18. Härlig avslutning!

Greenen är indelad i platåer där den övre är riktigt elak. En liten rackare som man inte vill chippa eller putta mot. Lite som minigolf. Under vårt besök har det hunnit blåsa upp rejält och vi slår spoon från tee, eftersom flaggan står just längst bak. Med en sådan klubba i handen känns både out, vatten och bunkrar - kort sagt allt - i spel. Ett både vackert och bra avslutningshål!

Efter denna avslutning passar det utmärkt att sätta sig med en Möl på uteserveringen och beskåda efterföljande partis mödor på samma hål. Det summerar på ett bra sätt besöket.

PS. Ombyggnad i all ära, men någon stortävling kommer nog inte tillbaka till Lovön. Hål 10 spelades i motvinden med driver och mellanjärn och hål 18 var tufft, men i övrigt är det spelbarheten för oss vanliga golfare som är storheten med Drottningholms golfbana. Och det är fan inte dåligt!

Banbesök: PGA National, Lakes Course

Text kommer