Redan när du ställt bilen så inser du att den här banan ligger extremt vackert. Det har den alltid gjort och sträckningen är densamma så där är egentligen ingen skillnad. Det är de tusentals lastbilarna med sand som gett nya spelytor och en längre säsong åt medlemmarna som är den stora skillnaden. Också greenområdena såklart.
Det finns några saker i Jack Nicklaus designfilosofi som jag förstått/uppmärksammat genom att läsa mig till det (Jag har själv inte spelat mer än en Nicklaus bana så vad vet jag):
• Om du har 2 i handicap är du en värdelös golfare (källa golfbloggare)
• Jag har aldrig förstått mig på Jacks greenområden (källa golfbanetestare till guide)
• Jag kan placera en fairwaybunker för att den ser bra ut på ett ställe, inte alltid för att den är strategiskt helt rätt (källa Jack själv i intervju med Zacke.
Greenområden är bra mycket tuffare nu. Stora onduleringar och du måste verkligen tänka till på inspelningen. Särskilt när pinnarna står tajt mot avrinningsytor eller vatten. Och i princip så gör dom det hela tiden. Det är svårt (punkt 2 ovan), men vill man vara positiv så gör nya Ullna dig till en bättre golfare. Och det är mycket roligare. Som purist ska man väl hålla med om faktumet att golf inte är rättvist. Så har nog många känt som betalat greenfeen på Ullna (punkt 1). Punkt 3 ser jag på Ullna. Jack har gjort banan vackrare. Signaturhålet 3:ans bunkrar och stenar gör hålet vackrare. Och bättre. Vissa fairwaybunkrar förstår jag inte, men det SER bra ut.
Jag har inget större minne av gamla Ullna längre, men jag har förstått att det förutom bättre spelytor och mer utmanande greenområden finns några mindre ombyggnationer på banan. Hål 12 har greenområdet flyttats bak 20 meter. Greenområdet i sig är upphöjt och svårträffat. Andraslagets placering har blivit bra mycket tuffare, eftersom träden kommer i spel mycket mer när green flyttats bak. Hål 15 har förlängts. På en plakett på banan med rubriken ”Strong hole” berättas att Jack under en inspektion stått på tee en lång stund och sedan konstaterat: ”Strong hole” varpå åtgärden blev att backa tee 40 meter. Jag håller hål 15 som ett av de absolut starkaste hålen just nu. Men egentligen finns det inga dåliga hål på Ullna.
Ni som läst förut vet att jag älskar Par 5 som öppningshål som på Rya eller Bro Hof. Ullnas första är verkligen en trevlig historia. Efter en bra drive är det fullt nåbart. Efter en sned drive får du vara så god att pitcha ut dig på fairway igen och sen försöka nå fram. Behaglig inledningen. Tvåan ett starkt kort dogleg par-4. Sjöhålen 3-6 är oerhört starka. 7:an har sitt träd, men är annars numera ett litet mellanhål med ett väldigt fjuttigt andra slag upp till en upphöjd green (roligaste med hålet är att landa 60 gradaren i bakkant och spinna). 8:ans och 9:ans greenområden är smått spektakulära och då har du inte ens kommit till 10:an där flaggan ibland ställs på platå stor som en femkrona. Resten är avrinningsyta.
Nu när 15 blivit bättre så är avslutningen riktigt stark. Det är 18:e som är det lilla problemet på Ullna fortfarande. Det är lite för svagt som avslutning. Men givet att 16:e som är ett av Sveriges bästa korthål och 17:e som är ett av Sveriges häftigaste par 4 hål föregår så håller ändå avslutningen.
Herregud 17:e alltså. Spoon + 60 graders wedge i medvind och drive + järn 5 i motvind. Snacka om olika karaktär. Och hur du än gör hamnar du i avrinningsytan höger om green. Vi måste snacka om den Jack!
