Arlandastad, Mastersbanan
Par 4, 345 meter, gul tee
Ja, vi börjar närma oss vändningen och flagga nummer 8 skulle lätt kunna hamna på Bro Hofs Stadium Course igen: en modern dogleg-par 4:a utan några hinder förutom avrinningsytor som säger åt att dig att sikta mitt på green. Men det hade blivit lite väl enformigt.
Hade jag spelat Vallda så tror jag korthålet, 8:an, hade legat bra till, eftersom det hittills varit lite brist på par 3:or i den här serien.
Men för att ingen ska tro att ordet "vackert" kommer stå i centrum hela tiden så ska vi nu ta oss till en bana där miljön = noll och spelvärdet = hundra. Tydligast beskriver man upplevelsen av banan, miljömässigt, med en parafras på en gammal Norgehistoria:
- Gud, vad flygplanen låter på den här golfbanan!
- Va?!?!
- JO, jag sa "Gud vad flygplanen låter på den här golfbanan!"
- VA, jag hör inte för flygplanen låter så mycket!
För så är det att spela Arlandastad. Det låter från E4:an och flygplan. Det blåser. Det blir på det sättet ganska tärande. Men det är också tärande för att banan begär många fina golfslag av dig. Särskilt med järnklubborna. Extra ironiskt är att de roligaste hålen, enligt mig, ligger närmast motorvägen (med några undantag).
Åttan är ett fint litet hål som spelas med en fairwaywood eller hybrid och ett kort- eller mellanjärn på andraslaget. Utslaget bjuder egentligen ingen större utmaning, eftersom man bör ta vattnet ur spel från tee, förutom på en punkt: placering.
För det är green med sin lilla tungformade platå i fronten och sin sidoplatå i bakre tredjedelen som gör ditt andraslag så kul.
Sen är det ett flott vattenhinder med sina pålade kanter, en träpalissad som skyddar greenen från inkräktare.
Två roliga golfslag. Punkt. Arlandastads Mastersbana får därmed det erkännande som spelvärdet förtjänar.
Vilket hål är din bästa 8:a?
Mina bubblare:
Rya, hål 8, par 5
Bro Hof Stadium, hål 8, par 4
Bro Hof Castle, hål 8, par 4
Barsebäck Masters, hål 8, par 3
