Rory inleder med 2 x 66!

När man hör Rors på presskonferensen undrar jag om det inte blir ännu en runaway-majorvinst för honom igen. Han verkar på en bra plats mentalt. Starkt självförtroende och slår bollen fantastiskt. Nu är det regn och åter regn på moving day. Tror dock han hanterar det.

Älskar The Open!

Scottish Open

Finfint att Kotte Boberg börjar bli den vi tror att han ska bli. Utsökt 66:a i Scottish Open och andraplats i Scottish. Och Justin Rose segrar som jag tycker så mycket om som spelare och person. Två raka segrar efter Congressional och Scottish. Stor favorit inför The Open.

Jag hoppas att grannarna Henrik Stenson och Justin Rose går i ledarboll i The Open på söndag!

Banbesök: Kungl. Drottningholms GK

Jahaja, här inleds rapporten från banbesöket med en bild på en öl. Men det finns en anledning till det. Kungl. Drottningholms GK är en väldigt fin helhet. Första bemötandet i receptionen är klockrent och det visar sig genomsyra all personal på klubben (och även medlemmarna skulle det visa sig). Man slås av en sällsynt kombination av stolthet och trevlighet. Att folk är stolta över sina klubbar är inte ovanligt, men tyvärr kombineras detta med dryghet. Inte här. Jag har en kärlek till gamla fina klubbar. Jag blir glad av att svänga in på Bokskogens parkering eller på Ljunghusens eller på Täby GK:s. Tradition är inte oviktigt i golf om man hanterar den på rätt sätt.

"Välkommen hit!" och "...ni kommer inte att bli besvikna." Det blev vi inte heller.

Drottningholm, som ju var en av våra SEO-banor är en anrik klubb och banan har fått sig en välbehövlig ombyggnad där de nya greenområdena är största skillnaden, förutom att banan nu rakt igenom har perfekta spelytor.

Johan Benestam är mannen bakom uppdateringen av Nils Skölds original. Nils Sköld har många gånger ritat banor med hög spelglädje Viksjö, Täby och Visby för att nämna några och just spelglädje är något som man drabbas av mycket på Drottningholm. Det är mycket strategi, många roliga slag och moderna greenområden gör att man måste tänka till på inspelen och i närspelet.

Första hålet är ett blint utslag, kanske inte idealiskt, men det gick lätt med banguidens hjälp att förstå vilka träd man skulle sikta på. Hål 2 kräver ännu mer av din placeringsförmåga från tee och hål 3 korsas av ett dike där du efter väder och vind kan bestämma dig för om du ska spela dig kort eller slå över. En fin inledning.

Sen kommer några ännu roligare hål. Det fjärde är blott 400 meter (från gul tee) och nås enkelt på två.

Men som ni ser av banguiden ovan så finns det en miljon sätt att spela hålet. Symptomatiskt för Kungl. Drottningholm och för spelglädje. Efter denna drabbning väntar det lilla femte. Ett par tre hål som inte avskräcker med sin längd, men där greenkeepern kan sätta många elaka flaggor. Dessutom är hålet begåvat med ett av banans vackraste vyer.

Hål 5 på Drottningholm med vackra Lovö Kyrka i bakgrunden

Sedan följer några ytterligare par fem hål, ånyo ett kort korthål och sen en "klassisk-dogleg-runt-trädhörnet" innan UT-rundan är avklarad. Vi har hittills rört oss mestadels på heden. Banan är öppen och man letar ingen boll. Under IN-rundan kommer vi att vandra in bland träden ytterligare. På allvar ser vi träd första gången på hål 13. Särskilt ett träd, som döljer femtio procent av fairway. Jag gissar att många bollar har fastnat i det trädet genom åren. För undertecknad som slår högre än amerikansk parkbanespelare med KBS-skaft, så var det dock ingen fara.

Avslutningen är sedan bra med fina doglegen hål 14 där hemmaspelarna har favör för att hitta rätt vinkel. Fina parfemhålet det femtonde, ett utmärkt korthål i 16, ett okej parfemhål det sjuttonde och sen kommer vi till arton.

Jag kan inte komma på jättemånga exempel där jag tycker att ett par 3, som avslutningshål är en bra idé. (Hjälp mig gärna med fler undantag?) Fast Drottningholms artonde är undantaget som bekräftar regeln. Det spelas 171 meter, lite uppför. Vattnet är inte i spel, men det finns där och då...finns det där.

Hål 18. Härlig avslutning!

Greenen är indelad i platåer där den övre är riktigt elak. En liten rackare som man inte vill chippa eller putta mot. Lite som minigolf. Under vårt besök har det hunnit blåsa upp rejält och vi slår spoon från tee, eftersom flaggan står just längst bak. Med en sådan klubba i handen känns både out, vatten och bunkrar - kort sagt allt - i spel. Ett både vackert och bra avslutningshål!

Efter denna avslutning passar det utmärkt att sätta sig med en Möl på uteserveringen och beskåda efterföljande partis mödor på samma hål. Det summerar på ett bra sätt besöket.

PS. Ombyggnad i all ära, men någon stortävling kommer nog inte tillbaka till Lovön. Hål 10 spelades i motvinden med driver och mellanjärn och hål 18 var tufft, men i övrigt är det spelbarheten för oss vanliga golfare som är storheten med Drottningholms golfbana. Och det är fan inte dåligt!

Banbesök: PGA National, Lakes Course

Text kommer

Banbesök: Ullna

Ullna golfklubb – eller the icon som de lite semipretentiöst relanserat banan – har klättrat ända till bronsplats på Golf Digests topp-50 lista sedan Jack Nicklaus ombyggnation. Jag har spelat bana 5-6 gånger sedan nyöppningen och nu är det dags att publicera en text.

Redan när du ställt bilen så inser du att den här banan ligger extremt vackert. Det har den alltid gjort och sträckningen är densamma så där är egentligen ingen skillnad. Det är de tusentals lastbilarna med sand som gett nya spelytor och en längre säsong åt medlemmarna som är den stora skillnaden. Också greenområdena såklart.

Det finns några saker i Jack Nicklaus designfilosofi som jag förstått/uppmärksammat genom att läsa mig till det (Jag har själv inte spelat mer än en Nicklaus bana så vad vet jag):

• Om du har 2 i handicap är du en värdelös golfare (källa golfbloggare)
• Jag har aldrig förstått mig på Jacks greenområden (källa golfbanetestare till guide)
• Jag kan placera en fairwaybunker för att den ser bra ut på ett ställe, inte alltid för att den är strategiskt helt rätt (källa Jack själv i intervju med Zacke.

Greenområden är bra mycket tuffare nu. Stora onduleringar och du måste verkligen tänka till på inspelningen. Särskilt när pinnarna står tajt mot avrinningsytor eller vatten. Och i princip så gör dom det hela tiden. Det är svårt (punkt 2 ovan), men vill man vara positiv så gör nya Ullna dig till en bättre golfare. Och det är mycket roligare. Som purist ska man väl hålla med om faktumet att golf inte är rättvist. Så har nog många känt som betalat greenfeen på Ullna (punkt 1). Punkt 3 ser jag på Ullna. Jack har gjort banan vackrare. Signaturhålet 3:ans bunkrar och stenar gör hålet vackrare. Och bättre. Vissa fairwaybunkrar förstår jag inte, men det SER bra ut.

Jag har inget större minne av gamla Ullna längre, men jag har förstått att det förutom bättre spelytor och mer utmanande greenområden finns några mindre ombyggnationer på banan. Hål 12 har greenområdet flyttats bak 20 meter. Greenområdet i sig är upphöjt och svårträffat. Andraslagets placering har blivit bra mycket tuffare, eftersom träden kommer i spel mycket mer när green flyttats bak. Hål 15 har förlängts. På en plakett på banan med rubriken ”Strong hole” berättas att Jack under en inspektion stått på tee en lång stund och sedan konstaterat: ”Strong hole” varpå åtgärden blev att backa tee 40 meter. Jag håller hål 15 som ett av de absolut starkaste hålen just nu. Men egentligen finns det inga dåliga hål på Ullna.

Ni som läst förut vet att jag älskar Par 5 som öppningshål som på Rya eller Bro Hof. Ullnas första är verkligen en trevlig historia. Efter en bra drive är det fullt nåbart. Efter en sned drive får du vara så god att pitcha ut dig på fairway igen och sen försöka nå fram. Behaglig inledningen. Tvåan ett starkt kort dogleg par-4. Sjöhålen 3-6 är oerhört starka. 7:an har sitt träd, men är annars numera ett litet mellanhål med ett väldigt fjuttigt andra slag upp till en upphöjd green (roligaste med hålet är att landa 60 gradaren i bakkant och spinna). 8:ans och 9:ans greenområden är smått spektakulära och då har du inte ens kommit till 10:an där flaggan ibland ställs på platå stor som en femkrona. Resten är avrinningsyta.

Nu när 15 blivit bättre så är avslutningen riktigt stark. Det är 18:e som är det lilla problemet på Ullna fortfarande. Det är lite för svagt som avslutning. Men givet att 16:e som är ett av Sveriges bästa korthål och 17:e som är ett av Sveriges häftigaste par 4 hål föregår så håller ändå avslutningen.

Herregud 17:e alltså. Spoon + 60 graders wedge i medvind och drive + järn 5 i motvind. Snacka om olika karaktär. Och hur du än gör hamnar du i avrinningsytan höger om green. Vi måste snacka om den Jack!

Bubba stiger i graderna

Bubba Watson ler och skrattar ihop med sin caddie Terry istället för att tjura och ge folk ur publiken onda ögat. Den inställningen gör att han behåller lugnet och vinner sin andra gröna kavaj.

I veckan gör han dessutom ett överraskningsbesök hos Golf Channels program Morning Drive och har lika lätt att hitta tårar där som han hade på 18:e green.

Den här gången verkar han ha lärt sig saker. Han visar prov på ett bättre psyke i och runt spelet. Det gör också att han stiger i graderna hos fansen. Visst han kan krossa en golfboll, men Phil har magin i handlederna och DJ sin coola stil. Bubba behöver någon bit till på plats för att bli en världsstjärna. På Augusta la han till en riktigt stor.

Det blir nog ingen dipp för Bubba efter denna segern.
Tydligen pratade caddien Terry redan om US Open på Pinehurst bakom 12:ans green på Augusta under finalronden. Blir US Open en battle mellan vår två leftys: Bubba och Phil? En del tyder på det.

Vi svenska fans hoppas ju såklart att Henrik Stenson hittar formen tills dess. Eller varför inte ännu en topp-5 för Jonas Blixt?

Och här är Bubbas drive på 13:e under finalvarvet. SVT råkade visst klippa in ett meningslöst inslag precis när han slog den. Vi fans har fortfarande inte förlåtit dem för det.

Dock gjorde Jonas Karlsson och Richard S Johnson ett överraskande bra jobb. De är så klart inte i närheten av drömduon Tommy Billberg och Mats Hallberg på Viasat Golf. Men det var en förbättring från året innan för SVT:s del.

Årets höjdpunkt!

Nu är den här: årets höjdpunkt ihop med Ryder Cup.
US Masters är tävlingen som får oss svenskar att vakna ur vinterdvalan och bli spelsugna igen. Den vackra skruden med azaleor, magnolior, körsbärsblom och de magiska klippytorna sätter fart på drömmarna om årets golfspel för egen del.

Möjligheten att avsluta med en 66:a lika gärna som en 76:a gör söndagen på Augusta till den bästa majorn för oss fans. The Open är störst för oss européer med promenaden ner för 18:e mellan läktarna. Men som golffan måste man älska Masters!

Sett för lite av Stensons och Blixts spel för att uttala mig, men jag tror att de skulle behöva kombinera Stensons långa spel med Blixts puttning för att vinna.
I vilket fall får gärna Blixt och Stenson gå bland de avslutande bollarna på söndag, precis som de gjorde i PGA Championship förra året. Och gärna då kryddat med en svensk seger, tack!

Dag 1 är lagd till handlingarna. Fram med snacks och vitt vin. Nu ser vi fram emot helgen!